b.Dec. 6, 1841, Montpellier, France d.Nov. 28, 1870, Beaune-la-Rolande French Frederic Bazille Galleries was a French Impressionist painter best known for his depiction of figures. Born in Montpellier, Herault, Languedoc-Roussillon, into a middle-class Protestant family, Bazille became interested in painting after seeing some works of Eugene Delacroix. His family agreed to let him study painting, but only if he also studied medicine. Bazille began studying medicine in 1859. He moved to Paris in 1862 to continue his studies. There he met Pierre-Auguste Renoir, was drawn to Impressionist painting, and began taking classes in Charles Gleyres studio. After failing his medical exam in 1864, he began painting full-time. His close friends included Claude Monet, Alfred Sisley, and Édouard Manet. Born to a wealthy family, Bazille helped support some of these artists by giving them space in his studio and materials to use. Bazille was just twenty-three years old when he painted several famous works, including The Pink Dress. His best known painting is Family Reunion (1867?C1868).  Related Paintings of Frederic Bazille :. | Saint-Saveur | The Oleanders | Self Portrait at Saint-Sauveur | The Pink Dress (mk06) | Landscape at Chailly |
Related Artists:
Hermann Nigg
painted Nigg Karl Lueger in historischem Kostum in 1876
tidemand
Tidemand kom vid 17 års ålder till Köpenhamns konstakademi, studerade där i fem år, tänkte sedan utbilda sig till historiemålare i Munchen, men valde i stället på en kamrats råd Dusseldorf till studieort och reste dit 1837. Han blev elev av Theodor Hildebrandt, men tog tidigare intryck av Carl Friedrich Lessings relativt realistiska historiemåleri. Hans första större målning behandlade ett svenskt ämne, Gustaf Vasa talar till dalkarlarna vid Mora (1841). Målningen inköptes av Rhens och Westfalens konstförening samt förskaffade Tidemand ett resestipendium från Norge och beställning på en altartavla till Vor Freisers kirke i Kristiania. Han reste sedan till Munchen och Italien, återvände till Norge på ett kort besök sommaren 1842, gjorde en studieresa i fjälltrakterna för att samla material till en påtänkt fosterländsk historiemålning, men kom nu till klarhet över sitt mål. Han ville, som han själv yttrat, skildra detta kraftiga naturfolks karaktär seder och vanor. Hans första tavla i detta syfte var Sagoberätterskan 1844, inköptes av drottning Josefina och förskaffade konstnären medlemskap av svenska konstakademien. Efter nya studieresor i Norge målade han Söndagskväll i Hardanger köptes av Oscar I, på slottet i Kristiania och Gudstjänst i en landskyrka. Han bosatte sig 1845 på allvar i Dusseldorf och vann snart ett namn genom de norska bondelivsbilderna. Samma år målade Tidemand i samarbete med Hans Fredrik Gude den romantiska Brudefärden i Hardanger. Revolutionsoroligheterna hade vid denna tid drivit de norske konstnärerna hem till Norge, och det såg ut, som skulle konsten nu bli rotfäst i hemlandet. Impulsen till en nationell konst gavs, men då lugn åter inträdde, återvände konstnärerna till utlandet. Under de närmaste åren målade Tidemand för det av Oscar I uppförda lilla lustslottet Oskarshal, som pryddes av uteslutande norska konstverk, serien Norskt bondeliv. Hans sista arbete var förstudier till en aldrig utförd historiemålning, Kristian IV grundlägger Kristiania, beställd av Oscar II. Tidemand skapade även tre altartavlor. I samarbete med Gude målade han Afton på Kröderen (1849), Ljustring (1850), Likfärd på Sognefjorden (1853), Fiskare i fara (1859), med Sophus Jacobsen Lappar på renjakt (1873) och med Morten M??ller Sinclairs landstigning i Romsdalen (1875). Han blev av sin samtid hyllad som Norges främsta representativa konstnär. Hans betydelse ligger i att han i sin konst gav uttryck åt det nationella uppvaknandet i sitt hemland. På samma gång föreställde han det norska folket för den stora allmänheten i utlandet. I Tyskland betraktades han som en av de främsta representanter i samtidens konst. Han fick många utmärkelser såväl i Tyskland som i Paris och i England, och hans arbeten såldes till höga pris. Sina mest omtyckta målningar upprepade han med tillhjälp av flera medhjälpare gång på gång, några i ända till 12 exemplar. Många av hans arbeten är återgivna i kopparstick och litografi. L. Dietrichson utgav Adolph Tidemand, hans liv og hans værker (2 delar, 1878-79).
Benjamin West
1738-1820 Benjamin West Locations Benjamin West RA (October 10, 1738 ?C March 11, 1820) was an Anglo-American painter of historical scenes around and after the time of the American War of Independence. He was the second president of the Royal Academy serving from 1792 to 1805 and 1806 to 1820. In 1760, sponsored by Smith and William Allen, reputed to be the wealthiest man in Philadelphia, West traveled to Italy where he expanded his repertoire by copying the works of Italian painters such as Titian and Raphael. As painted by Gilbert Stuart, 1783-84West was a close friend of Benjamin Franklin, whose portrait he painted. Franklin was also the godfather of West's second son, Benjamin. In 1763, West moved to England, where he was commissioned by King George III to create portraits of members of the royal family. The king himself was twice painted by him. He painted his most famous, and possibly most influential painting, The Death of General Wolfe, in 1770, exhibited at the Royal Academy in 1771. Although originally snubbed by Sir Joshua Reynolds, the famous portrait painter and President of the Royal Academy, and others as over ambitious, the painting became one of the most frequently reproduced images of the period. In 1772, King George appointed him historical painter to the court at an annual fee of £1,000. With Reynolds, West founded the Royal Academy of Arts in 1768. He was the second president of the Royal Academy from 1792 to 1805. He was re-elected in 1806 and was president until his death in 1820. He was Surveyor of the King's Pictures from 1791 until his death. Many American artists studied under him in London, including Charles Willson Peale, Rembrandt Peale, Gilbert Stuart, John Trumbull, and Thomas Sully. [3] West is known for his large scale history paintings, which use expressive figures, colours and compositional schemes to help the spectator to identify with the scene represented. West called this "epic representation". He died in London.